Bulle i ugnen. - 13 December fick vi beskedet som skulle ändra våra liv totalt. Allting blev upp och ner och vi båda visste inte var vi skulle ta vägen. Vi pratade mycket och tillslut den 18 December gjorde vi vårat gemensamma val. Vi skulle bli föräldrar, vi skulle ha barn. Och nu vet vi alla varför mina smärtor har kommit och gått i magen under den senaste tiden, varför jag varit en grinig flickvän som tyckt att livet inte har varit det bästa. Men nu ska vi kämpa tillsammans och vi ska bli världens bästa föräldrar.

Vi berättade om beskedet till våra nära och kära. Alla blev positivt överraskade och glada. Och det var väl detta som vi aldrig hade kunnat tro. Man har väl alltid haft rädslan av vad familjen ska tycka. Ja vi har inte varit tillsammans i flera år tillbaka, men vi har hittat rätt i livet och funnit varandra. Det är vi mot världen och det har vi båda känt länge.

Men den lilla är ju inget som är planerat eller så. Jag gick på mina p-piller och ja det finns alltid en chans att det kan hända. Enligt oss är det ganska så märkligt, men nu är det som det är. Och vi är glada över detta som ska komma till världen. Allting kommer ta en ny riktning i livet och jag hoppas innerligt att vi kommer fungera bra som en familj. Jag älskar dig Billy och det är dig jag vill leva med livet ut. Jag hoppas du känner detsamma och att vi verkligen kommer vara tillsammans tills döden skiljer oss åt!

Jag är i vecka 8 nu och känner mig jätte trött och orkar knappt göra något på grund av mitt fruktansvärda illamående. Det jag äter kommer upp lika snabbt igen, fast magen är tom kommer det ändå upp. Det är fruktansvärt jobbigt, men eftersom man vet vad man väntar på så är det värt att må såhär skit.

Vårt lilla kärleks barn <3