Du sviker mig aldrig. - Jag har varit med om mycket i livet. Det har inte varit lätt att ta sig dit jag är idag, men fast man har varit halvt ner under marken så har man ändå försökt ställa sig upp igen för att kämpa vidare in i det sista. Det har varit mycket smärta i livet och många säger att det kommer bli bättre med åren, men desto mer som dom sa det förr kändes det bara tyngre och mer för jävligt. Än idag kämpar jag ännu med en viss smärta som kan hålla mig vaken om nätterna, en smärta som är obeskrivligt tuff att leva med.

Många gånger önskar jag bara att man kunde sudda ut alla dumma minen alla dumma stunder i livet som har gjort ärr i själen. Ärr som inte vill läka och gå bort, ärr som bara sitter och skaver dagligen dygnet runt. Jag vet att jag inte är den enda i världen som har haft ett tufft liv och jag vet också att jag inte är den som har levt värst. Det finns andra som har haft det ännu mer för jävligt absolut. Men man kan aldrig jämföra sig med andras hemska saker. För mina saker jag gått igenom kanske har varit så tufft och så smärtsamt att jag precis har klarat mig men för andra som kanske inte hade klarat det så som jag?!

Jag har alltid haft svårt att prata om vad som inte är som det ska. Jag har svårt att öppna mig och säga hjälp mig någon snälla. Jag har alltid velat försöka klara av det själv, stänga in mig i tystnaden och bara få vara med mig själv. Ibland ångrar man sig när man står där med facit i handen, jag kanske skulle kommit med mina problem och fått hjälp så jag slapp ha så ont fortfarande idag?

Att lita på människor är det svåraste jag vet. Alla jag har litat på och släppt in på livet har bara huggit en kniv i ryggen på mig så fort man vänt sig om. Därför stänger jag fortfarande in mina känslor i mig själv och kan få ut dom på fel sätt ibland, men många gånger kommer dom ut då jag sitter i min ensamhet som just nu. Att skriva har alltid varit lättare för mig än att prata. Ibland är det synd att djur inte kan prata, hade dom kunnat göra det så hade dom haft sjukt mycket dom säkert hade velat berätta för någon som kanske hade kunnat stötta när man mår som sämst. Men att veta att det finns någon som verkligen lyssnar och inte säger något tillbaka är lättare att öppna upp sig för än den som kanske blir förbannad för man berättar både det ena och det andra.

Det kanske låter töntigt, men det får man tycka som man vill. Men jag är så otroligt glad att jag har Zakimbo. Han räddade mitt liv när han kom in i mitt liv och han har stöttat mig alltid när jag varit ledsen och fått ur mig min gråt. Han är en hund, ja det är han. Men en hund är människans bästa vän eller hur? Och jag trodde aldrig man kunde älska en hund så mycket som den dagen han kom in i mitt liv.